torsdag 13 juni 2013

Bortskänkning inte längre aktuell!

Jag tar bort gårdagens annons på bortskänkning av sonen!

Små tassande steg in i sovrummet och en liten varm kropp som kryper upp till mig.... En liten spröd röst säger.... Mamma?
Ja??
Mamma jag älskar dig! (Allt är förlåtet, you had me at "mamma")

Mamma, kan du ta foto på oss när det ser ut som jag sticker upp fingret i nosen på dig?
Nämen självklart!






så.....jäkla.....skitbra.............verkligen...... tomtebolycka.......

Känner ni någon gång att ni har det kanske liiiite för bra. Ni känner er lite för omtyckta och livet rullar på lite för lätt. Nä, inte jag heller..... Men OM ni skulle göra det så har jag ett skitbra tips för att råda bot på det! Gå på bio med en aktiv femåring med myror i kroppen!


Jag lovar att känslan kommer att ändras ganska så fort och blickarna du får från folk är allt annat än kärleksfulla. Du brottas i ditt huvud med det faktum att du betalat dyra sura pengar för bion för hela familjen för ni ska ha det så jävla familjemysigt och bra, du vill själv se filmhelvetet...... samtidigt som du skäms, inte vill förstöra filmupplevelsen för alla andra i salongen.... inte vill ge upp på att ungen ska fatta att man inte kan prata högt om filmen och klättra runt bland biostolarna och få ett utbrott för att läsken är slut.
Samtidigt som du känner för att sparka din blivande make sådär lite lätt på smalbenet 
(läs hårt i pungen) för att han inte lyssnade på dig när du sade att två mellandrickor inte skulle räcka till fyra personer med två stora salta popkornskartonger.

Dottern hade skolavslutning idag och vi bestämde oss för att åka och äta lunch på restaurang med henne och hitta på nåt kul. Vi tog lillebror ledig från förskolan och gick på avslutningen tillsammans i duggregn. Redan där hade han hoppat i vattenpölar, vrålat hej till städerskan mitt i Idas sommarvisa, klättrat på bandymål och trillat omkull. Men vi bet i hop leendet och fortsatte som om det varit en del av planeringen hela tiden. Vi gick hem och bytte byxor på honom och sen åkte vi mot stan och lunch på bamboo city. So far so good.... vi åt asiatisk buffé som var jättebra och han satt och åt upp och skötte sig bra tillräckligt länge för att vi andra skulle hinna äta upp och sen begav vi oss till Entré där jag vandrade en stund medan resten av familjen bowlade. Sen åkte vi vidare upp i stan och gick till biografen där vi skulle se på Epic. Filmen var jättebra men det dröjer minst en livstid innan jag tar med honom på bio igen!!

Vi hade lovat innan bion att vi skulle köpa glass med oss på vägen och när jag och sonen var på toa köpte mannen glass och väntade på oss. Ungen får ett tokanfall och blir vansinnig för han skulle ta glassen själv (efter att han såklart själv skulle spola på toaletten också) 
Ni med femåringar känner nog igen detta fenomen. Vi hindrar honom från att ta en ny glass och han får såklart ett utbrott och slänger sig på marken och skriker och sparkar (Oh joy) Hmmm ny brottningsmatch i huvudet.... vi har betalat glassarna... ska dottern behöva lida och bli utan för att sonen jäklas..... ska vi lämna tillbaka hans glass och klydda med pengar tillbaka när det enda vi vill är att komma därifrån fort (JÄTTEFORT)..... nej vi går med alla glassarna men sonen får ingen. Nej ni läste rätt, vi andra tre gick och åt våra glassar och han fick ingen och vi sade tydligt varför han inte fick någon! Han vrålade hela stan igenom och folk trodde nog att vi var en vandrande sadistcirkus eller nåt liknand men det bjuder jag på. Glassen höll sig inte hem till frysen så jag slängde den demonstrativt i soptunnan utanför huset och jag trodde han skulle dyka i efter den men faktiskt inte. Han försökte redan förhandla om morgondagen.

Här hemma har han tömt en hel tandkrämstub, och tagit allt diskmedel och gjort såpbubblor av..... jodåsåatte.... o bilen går bra?

Men jo.... för er som undrar så har vi faktiskt papper på att han är precis som han ska vara, bara snabb, smart och i övrigt helt jäkla underbar..... bara inte så mycket idag....... då kunde han hamnat på blocket under bortskänkes mot avhämtning.

Puss från världens bästa mamma.... så om ni kommer för att ge mig min medalj så finner ni mig i en hörna med lätt frånvarande blick, saglandes och spelandes på läppen........

tisdag 11 juni 2013

Det går inte att ta miste på min nationalitet iallafall

Igår kändes det som om ödet hånskrattade mig rakt upp i ansiktet måste jag nog säga. Men skrattar bäst som skrattar sist!


Jag har varit hemma från jobbet i några dagar då min axel, nacke och hand jäklas, och då tänke jag att lite motion skulle hjälpa mig att slappna av lite och sova hela nätter igen istället för att vakna 1, 3 och 6 oavsett veckodag.
Sagt och gjort jag cyklade till Lund i lördags, var ute och sprang mitt livs första joggingrunda i måndags
Höll på att skriva jobbingrunda som hade varit mycket mer passande ord om du frågar mig.................  (mina ben hatar mig som fan)

Och igår fick jag tid till reumatologen kl 14 i lund. Skulle även träffa vår tilltänkta florist i lund vid 11:30 så jag såg det som ett ypperligt tillfälle för mer motion, cykla till Lund igen. 
(den idén lät mycket....... mycket bättre i mitt huvud)
Jag tänkte att jag hade gott om tid, Isabelles avlslutningspicknick började ju inte förrän 17:15 så jag hade gott mått att hinna hem och i lugn och ro (vilket ska vara nyckelorden nu) och bara handla en köbematsäck (good enough).

De hade på reumatologen förvarnat mig att min läkare hade hand om avdelningen också denna veckan så jag fick vara beredd på lite väntetid eventuellt. Jag satt där och väntade..... och väntade..... och väntade....
När en timme och en kvart hade gått kom en tant ut som kommit dit samtidigt som mig, och sade på bred skånska "Men tjäääre vän siddår dou häer enn??"
Ja jag hade tid klockan 14 sade jag. "Ooo de e jo ente klooouuugt, de hade jao alldri accepteeirat"
15:30 kom en sköterska och sade "du har suttit här länge nu, vem ska du till?"
Jag ska till XX XXsson svarade jag. Oh oj då har han nog glömt dig!
Say what????
Jag går och ringer på honom (hör springade fotsteg i korridoren och telefonsamtal)
Hör ännu snabbare fotsteg i korridoren och anfådd rödmosig dr springer in i väntrummet och säger förlåt ungefär 8 ggr, han hade glömt mig. Sköterskan som bokade in mig skulle påmint honom men hade inte gjort det och han har vanligtvis inte patienter på mottagningen när han har hand om avdelningen
(bara för jag är så jäkla märkvärdig att ingen annan lyckas pricka kortisonsprutorna rätt)
Blir så arg på mig själv, vilken idiot sitter snällt och väntar i 1,5 timme på sin tur och kniper käft??
Bara en svensk janteslav!

Han satte två sprutor i handen på mig och konstaterade även att jag har inflammation i senfästena i axeln och undrade om jag var under mycket stress just nu, (visste inte om jag skulle skratta eller gråta..... eh ja typ!) 
Mhmmm ja stress skapar ju skov i din sjukdom, har du ont på fler ställen? Nja jag har ju haft halv nackspärr i ca 3 månader och jag känner av hälsenan och lite i knät senaste veckan men det försvinner igen emellanåt. BOM sjukskrivning 2 veckor till att börja med och med order att ta det lugnt men ändå vara ute och röra på mig och att inte stressa. Skulle även boka tid till sjukgymnast.
Klockan var nu 16:10 så jag fick ursäkta mig.... han tyckte att jag skulle köpa en fin köttbit och gå hem och lägga den på grillen och ta ett glas vin och jag fick fint förklara att min dotters picknick (som jag inte handlat till än) började om drygt en timme och att jag cyklat från staffanstorp (hans ögon höll på att poppa ur skallen) Eh jaaa jag skulle ju vara här 14 så det var ju gott mått!?!?!!
(fick några ursäkter ytterligare, men vad tusan han är också bara människa och jag är inte arg på honom)

Cyklade genom att fullständigt studentindränkt kaos och sprang in på malmborgs och köpte köbepannkakor, baguette och pastasallad och några paket mer och gifflar och cyklade fort som tusan hemåt. Hann på sekunden fram tills de andra började spela brännboll och satte mig på gräset och flåsade och eftersvettades .... men jag hann!! (Idag tror jag att mina ben konspirerar om att slå knut om min hals när jag sover....)

Puss