söndag 28 juli 2013

Min Möhippa

Fredagen den 12 juli kom det ett brev.... det innehöll en packlista av lite udda karaktär, bland annat skulle jag packa en skalad morot. Sen började väntan.................... 


I 8 dagar väntade jag och sedan åkte jag och min vän S hem till min vän K för att överraska henne på hennes födelsedag (Mhmmm)
Vi hade köpt en ring från Edblads som jag visste att hon ville ha och reaktionen blev stor och gjorde att jag vacklade i min lilla tro att det kanske eventuellt var möhippa på gång.

Jag och S körde mot K:s hus och såg på håll hur hon gick utanför och brände ogräs, vi vände bilen och körde upp mot henne och vevade ner rutorna och skrålade "ja må hon leva" för full hals. K spelade på ett mycket övertygande sätt (mhmmm) överraskad och blev så rörd att jag inte annat kunde än att tro att även överraskningen var äkta. Hon spelade stressad över det faktum att huset inte var städat tillfredsställande nog inför hennes grillning för familjen kl 16 (Mhmmmm) och hennes make J spelade med och lovade att städa tills hon kom hem. Jag skrattade och påpekade att både K och S hade rosa tröjor och matchade varandra och S höll med om att det var lustigt då hon aldrig bär rosa annars (mhmmmmmmm)

Vi körde till Espresso House vid lilla torg och K gick in för att beställa. S ropade att jag skulle skynda mig in och betala för K så hon inte gjord det själv, så skulle vi göra upp senare om det. K hade redan ätit frukost så det blev bara en islatte för hennes del och jag köpte mig en latte och sen satte vi oss ute i solen och pratade. Jag satt med ryggen mot gatan och såg plötsligt bara en "rosa massa" röra sig bakom mig och tittade upp och in i skyltfönstret och såg min bonussyster M komma gåendes där. Jag hörde mig själv vråla "Men du ska ju till tosselilla" och sen såg jag alla fina vännerna stå där och det blev kramkalas.

Eftersom jag har världens bästa vänner så hade de förstått att jag inte skulle gilla att känna mig utspökat ful på min möhippa så de dressade mig i glamour och flärd med strass i överflöd. Jag hade en tiara, strassarmband och en vit skjorta där det stod "bride to be" och i strasstenar på bröstet VIP. Jag hade ett fantastiskt halsband som dessutom var ombloggat, bara det! Nu är det ju dessutom dubbelombloggat!!
Vi traskade bort till stortorget och någon tog min latte (HRMPFF!!) och gav mig istället ett glas bubbel och vi skålade alla och sjöng för K som fyllde år (på riktigt) sedan gick vi bort till statyn där en tjej som hette Cornelia väntade på oss.

Vi delades in i två lag, rödvins och vitvinslaget och de som känner mig vet vilket lag jag valde. Sedan fick vi varsin ryggsäck innehållandes walkie talkies, kamera, stoppur och ett maraccasägg samt en massa kuvert med olika uppdrag. Vi skulle tävla mot varandra i nåt som hette stadskampen. Vi öppnade kuvert efter kuvert och gjorde allt från att hänga i ett träd, få en kille att stå på händer, sjöng "Thriftshop" för att tigga pengar, klädde ut oss till hiphoppare på stadium och fotade i skyltfönstret, till att samla ihop foton på folk som hette Erik och Maria.
Den sistnämnda var en underbar tjej som gick fram frivilligt och hjälpte oss och visade sitt körkort så vi kunde fota och bevisa att hon hette Maria. Sen skulle hon hem och stod vid sin cykel och sade hejdå till sin väninna medan vi öppnade nästa utmaning som var att sitta fyra pers på en cykel utan att nudda marken. Tjohooo Maria vi behöver dig igen, skrek vi och underbara Mariaiandranamn lånade ut sin cykel till oss. Vi sade hejdå och hon cyklade iväg och nästa uppdrag påbörjades när min vän K skrek rakt ut "Walkie talkien".... öh va? Walkie talkien, den är i hennes cykelkorg!! Hon skrattade så hon inte fick luft men jag fick lite svårt att andas av andra anledningar, holy shit hur skulle vi nu göra??
K kom på att vi ju hade foto på tjejens körkort så vi kunde lösa det på måndag, så vi skulle lämna in ryggsäcken utan att säga nåt. Sagt och gjort.... med dunkande hjärta lämnade vi in ryggsäcken och fick sitta och fylla i ett slutgiltigt test i gruppen när vi hör en ljuv stämma som säger "är denna er"? Jaaa underbara Mariaiandranamn, det var vår och fina hon hade cyklat och letat upp oss i stan för att återlämna den! Hoppet är inte ute för mänskligheten och walkie talkien återlämnades lite snyggt och oskyldigt.
Det andra laget vann (jag är övertygad om att Cornelia räknat fel) men båda lagen slog poängrekord vilket inte var fy skam.

Efter stadskampen gick vi till Rosegarden supreme (som jag älskar) och åt lunch och där fick jag svara på lite frågor där jag skulle gissa hur min tillkommande hade svarat. Efter lunchen begav vi oss till kungsparken där vi satte oss på filtar och pratade och sedan sade någon "vem ska börja"? Jag blev förvirrad och folk började plocka med sina väskor och ta fram kuvert med mitt namn. Jag fattade ingenting och det gör jag fortfarande inte, för det som följde var så fantastiskt. Mina vänner hade skrivit brev till mig (ja nu bölar jag igen) där de skrev om mig, om hur jag var och om vår vänskap och om deras första eller kanske starkaste minne av mig och det är svårt att beskriva den känslan att få höra om sig själv hur man uppfattas. Jag har sällan känt mig så älskad i hela mitt liv och har inte förstått att det är så. Klart man tänker att ens vänner gillar en (annars hade de ju varit lätt korkade om de fortsatt umgås med mig) men man förstår inte själv vilket intryck man gör i någon annans liv. Jag grät och grät och grät och skrattade omvartannat. TACK!!!

För att lätta upp stämningen lite efter gråtkavalkaden så tävlade vi i olika grenar som "vem suger bäst", "vem är störst i truten" och några till. Alla fick turas om att möta mig i olika grenar som gick ut på att dricka redbull ur snapsglas på marken med jättelångt sugrör, stoppa in så många marshmallows som möjligt på samma gång i munnen och att veva in jordguppssnöre i munnen med tungan så fort som möjligt.

Vi gick till casinot och tog taxi till malmö dansakademi där det väntades pussycatdoll-dans. Med min stela nacke och axelskada blev det allt annat än sexigt och graciöst, men så himla roligt och jag gjorde ändå mitt bästa (får memorera moovsen höhö) Efteråt blev det heta bubbelbad i jacuzzis som stod färdigfyllda och bara väntade på oss och sedan begav vi oss hem till min vän E där de hade pyntat så fint i lägenheten med fina vimplar med mitt namn på, ljus där min vän K tryckt upp motiv som passade så fint och där det stod Lindas möhippa och datum. Det var girlanger och fina ljuslyktor och det dukades fram en god buffé med pastasallad, kycklingfile,  fläskfile och goda såser. Efter maten skulle vi sätta oss i soffan och se något på tv. Min blivande make hade spelat in sig själv där han gav svaren på de frågor jag tidigare fått svara på och det jag reagerade mest på förutom hans blåa ögon, var att det var snö (!!!??!?!) i bakgrunden. Jo... han hade spelat in det i FEBRUARI!?!? Då börjar man förstå om man inte gjort det förr, hur mycket tid och möda och kärlek det ligger i planeringen bakom en sån här dag (ja och nu bölar jag igen)

Efter svaren kom det en videohälsning från någon som tyvärr inte kunde närvara. Man såg en motorcykelhjälm och ett par solbrillor och personen sade att hon tyvärr inte kunde närvara med även om hon var här (hoppandes från ett bord) eller här (Springandes på en äng) eller här (sittandes på toaletten)... och en massa andra påhittiga ställen, så skulle hon hellre varit hos mig (där bölade jag.... började liksom bli en trend). Där trodde jag nästan att tårarna skulle vara slut för dagen, men ack så fel jag hade. Det kom en videohälsning till och där brast det för mig..... totalt. Jag hörde att någon skrek lite i falsett och förstod efter en stund att det var JAG.... jag grät så jag inte fick luft och riktigt fulbölade (snorbölade) och drog efter andan mellan tårarna. Det var en hälsning från Elizabeth Gummesson (Numera fru Kyulenstierna) och jag vet inte hur jag ska förklara vad det betydde för mig, men jag ska försöka....

Det handlar om min "inre resa" eller vad man ska kalla det.... från att jag läste boken "Good Enough" av Elizabeth och hur den fick mig att förstå en massa och att lära mig att tänka om och vända saker och på så sätt påverka mitt mående, fram tills nu. Det handlar inte om boken i sig eller Elizabeth, eller min tatuering, utan det handlar om vad det betytt för mig att kunna må så här bra och att släppa negativitet och offerkoftor mm. Det handlar inte om att jag är starstruck även om Elizabeth är skitrolig och härlig och jag gärna träffar henne. Det handlar nog mest av allt om att mina fina vänner vet vad det betyder för mig och har kontaktat Elizabeth och bett henne spela in denna hälsningen till mig och att jag någonstans gjort ett intryck i hennes liv nog för att hon skulle vilja vara delaktig i att göra min dag så stor som den var.

Efter snorböleriet piffade jag till mig lite igen och kvällen fortsatte med snacks och godis (allt i rosa) och dans och bra musik för att sedan avslutas på Swing inn med dans och cider till klockan slog 3. På Swingan hände nåt ytterligare surrealistiskt och minnesvärt, en snubbe från New york försökte få mig att ställa in mitt bröllop, han frågade vad som krävdes haha. När han fattade att inget han sade, gjorde eller försökte ge mig skulle ändra nåt så ville han ge mig en donation till mitt bröllop och frågade min vän/Toastmadame K vad som var brukligt, 5, 10 eller 20 000 DOLLAR??? Och gav henne ett platinakort och bad henne ta ut pengar O_o Holy smoke!!! Men vi vet inte var de pengarna kommer ifrån och det kändes fel så vi tackade artigt men bestämt nej och gav tillbaka kortet, som han även försökte ge oss igen för att finansiera resten av vår kväll. Bara anekdotvärdet där är ju obetalbart för mina lägereldshistorier ;-)
Sedan åkte vi till McDonalds och ät lite nattamaud för att lindra morgondagen lite ;-) Jag vaknade morgonen efter och mådde som en prinsessa med tusen lyckobubblor i bröstet och kände mig och känner mig fortfarande som världens mest lyckligt lottade tjej som har så fina fina människor.... vänner omkring mig som hjälpte mig att få världens bästa möhippa genom tiderna.
Jag älskar er och jag är så tacksam <3

PUSS!!

















Jag har bar fått några bilder från kvällen och hade inget bra på mig och min tärna E, så jag snodde den från hennes möhippa en vecka senare <3

lördag 13 juli 2013

Svensexa

För några veckor sedan fick jag veta att dagen idag var dagen för mannens svensexa. Då började jag att försöka minska hans misstankar om när den skulle bli av. Vår vän J fyller år den 12 juli och har trots flytt på över 60 mil, årligen ett kalas i skåne för sina gamla vänner, utom i år. Men jag skrev in i vår gemensamma kalender att hon skulle ha kalaset som idag och frågade om han ville följa med dit för jag och barnen hade tänkt att åka dit och fira henne (som jag brukar göra varje år) och han ville följa med sade han.

Hans best man A kontaktade mig och frågade om jag kunde få honom till Citygross vid tiotiden  den 13:e och jag sade att jag var lite tveksam då han alltsom oftast tar Willys istället. Jag kan inte räkna hur många gånger jag skrivit en inköpslista helt efter citygross annonsblad på saker som vi inte ens egentligen behöver utan som bara varit väldigt billiga och kunnat komma väl till pass. Då har min tillkommande kommit hem med samtliga saker från min lista.... men andra märken och till dubbla priset för han har kört till willys istället. MEN jag kom på en idé- Jag skulle plantera iden att J körde med LCHF-kost... och hade bett mig att baka en LCHF-kladdkaka som man har vaniljpulver i (EJ vaniljsocker) och om jag verkligen ställde mig och bakade och kom rusande med smet på händerna så skulle han inte kunna säga nej utan åka och handla mitt "glömda" vaniljpulver åt mig innan resten av smeten blev "förstörd" då jag ju redan blandat ägg och smält smör ;-)

A ändrade sig och tänkte att Willys hade bättre parkering för hans plan och det blir plötsligt tidigare än tänkt... det gjorde iofs att det hela kunde bli mindre misstänksamt, endast willys har öppet innan åtta på morgonen och då kunde jag skicka honom för att köpa vanligt bakpulver istället och ändå vara säker på att han åkte till willys, så sagt och gjort... jag tömde bakpulverburken (allt utom ca en tsk) i ett annat kärl som jag gömde för att det hela skulle bli så trovärdigt som möjligt och planen var att säga att J bett mig baka en långpannelkladdkaka åt henne då hon misslyckats med sin. Ja då planterade jag iden till honom att hon velat ha mitt recept på långpannekladdkaka (som jag fått av vännen M från början) så at inget skulle verka misstänksamt när jag väl stod och vrålade om bakpulver ;-)
MEN sen hände nåt.... jag fick ett brev dagen innan den aktuella dagen.... där jag ombads att packa en massa saker och vänta. Brevet indikerade att en möhippa skulle ske dagen efter (idag då) och samtidigt hade min vän J "checkat in" på barer i sthlm som visade rätt tydligt att hon inte var i närheten av skåne och planen blev fort lite tightare att få honom att köpa :-D

Jag fick tänka om och gjorde det förvånansvärt snabbt (ni märker här hur impad jag är av mig själv va?) och jag kom på att Resorb som står på min möhippepacklista endast finns på willys, och om jag låtsades ha glömt köpa nässpray så måste jag ju lyckas få iväg honom tänkte jag. Så en ny plan tog form. Jag körde igår till Willys och köpte mellanmål som det stod på min lista i mitt hemliga brev att jag skulle packa, och vid kassan berättade jag för kassörskan vad som komma skulle och lämnade där och då min bilnyckel i hennes vård för att hämtas vid sjutiden av vännen A.

När T nattade dottern kutade jag ut i bilen i hundranittio och gömde hello kittyväskan med blixten mcqueen påslakan, handduk, badbrallor, finkläder och neccecär som A bett mig packa. När han kom in satt jag och flåsade inombords och hoppades att han inte skulle märka nåt, men läget var lugnt 
(i am so awesome ;-) ) 

7:40 väckte jag T med en lång ramsa svordomar i köket när jag "upptäckte" att röret med resorb var tomt och sen vidare in i sovrummet och frågade om han tagit de sista. Han mindes dålig tack och lov och trodde han hade satt in ett tomt rör av misstag (naw). Men han ville inte åka och handla O_o han tyckte att om jag blev kidnappad så fick möhippegänget stanna och handla det på vägen (oh shit)
Jag fick ta till tunga artilleriet.... Men T, du snällaaaaaa de kommer säkert närsom och hämtar mig och jag har ingen resorb och ingen nässpray, hur ska jag klara hela dagen och kanske natten utan nässpray????
SUUUUR T gick till slut upp i slow motion och jag tänkte för mig själv att han kommer att förlåta mig när han förstår och att ändamålen helgar medlen!! Han gick i godan ro på toa och satte i linser och hade sig och jag fick några sms som undrade var han tog vägen men till slut så gick han (och jag frågade om han kunde köpa med frallor så satte jag på kaffe så länge höhöhö) And we had takeoff...................................


Planen var att få mannen att handla en liten stund och under tiden skulle vännen A och kumpanerna "stjäla" vår bil. Han hade finurligt nog till och med fixat del av en vindruta, tändningslås och glassplitter från rätt årsmodell och allt för att det skulle vara så trovärdigt som möjligt. Från början ville A att jag skulle få T att lämna mobilen hemma (så han inte ringde polisen) men det hade blivit för uppenbart. Då löste han det så att han anlitade en skådis att direkt gå fram till T när han upptäckte "stölden" och säga att han bevittnat det hela och hade ringt polisen som var på väg.

T ringde mig och sade "du kommer inte tro det här men de har stulit vår bil". Jag spelade på och skrek "vilka de"??? Ja hur fan ska jag veta det, NÅN har stulit vår bil!! sade T. Va näää du skojar, detta är bara ett trick för att få mig till willys och bli kidnappad till min möhippa eller hur??? (HÖHÖHÖ)
Nää jag lovar sade T, det är sant den är stulen. Här ligger glassplitter och tändningslås och allt och nu väntar jag på polisen, det var en kille som såg allt och det hade bara gått på några sekunder. AMEN vafaaaaaan hahaha det är svensexa... hahaha nu kommer alla grabbarna, det är svensexa hahaha: PUNKED!!!!

Nu är han iväg och verkar ha en fantastisk kväll på alla sätt och vis <3

Jag har nu nattat barnen och ska ta och se en film tror jag.

Puss

PS- Mannen missade dock hela scenen när "civilsnuten" sladdar in på parkeringen och "griper biltjuven" för då gick han runt och ringde mig för att berätta vad som hände hahaha. Men summa kardemumma, lyckad kidnappning .... EPIC!!!


söndag 7 juli 2013

Undrens tid är inte förbi...

Jag stod nyss och tittade på mina pallkragar där jag har persilja, basilika, gräslök och timjan.... Samt smultron som själv tagit sig dit!!
Jag konstaterade att smultronen liksom kastar ut sina stänglar (eller vad man säger) för att sprida sig överallt och inte alls respekterar mina försök att tämja dem in i ena delen av pallkragen genom att omdirigera stänglarna stup i kvarten.

So far so good.... Nu till det läskiga som hände.... Jag kom på mig själv med att lite förnöjt stå och mysfnissa över de "envisa små rackarna" O_o
Herregud, jag är i chock än och måste nog gå in och titta på röran för att balansera upp det hela innan jag börjar baka och ha mig (sa någon stepford?)

Puss



torsdag 4 juli 2013

Bröllop.....

Vilken fantastiskt intensiv sommar det blir. 


Våra vänner gifter sig i början av Augusti och jag har det ärofyllda uppdraget att vara deras toastmadame, och min blivande make (hihi) har fått äran att vara best man. Tre veckor senare är det vår tur (hihi igen). Det ska bli så himla kul, men ju närmre bröllopet vi kommer desto böligare blir jag. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid, för det är enda gångerna jag varit så här gråtmild. Mannen bad mig till slut att  inte titta mer på animal planet för jag satt och grät över alla söta elefanter, duktiga hundar och små igelkottar eller isbjörnar. ALLT fick mig att gråta (till och med ett avsnitt av Tom och Jerry men det tänker jag inte erkänna)

Vi gifter oss efter 16 år, och det skojar man inte bort.
16 år är minnen till Modern Talkings comeback i slutet på 90-talet, det är att se alla delar av star trek tillsammans (alla serier och alla säsonger fick han mig att se.... och gilla) 
Det är min student och tillhörande studentbal, det är en högskoleutbildning, flertalet jobb, några lägenheter och ett hus. Det är två katter, många vänner, tre bilar, en förlorad farmor, en mormor, en morfar, ingift moster och en pappa, men också många härliga födslar och nya generationer som tillkommit. vi har hunnit med 6 utlandsresor, otaliga bio och restaurangbesök och två egna fantastiska barn.

Vi har gått igenom mycket tillsammans och tack och lov har det gjort oss starkare och sammansvetsade, jag vet detta när jag stoppar min hand i hans och den passar som en varm pusselbit, som om den vore skapad för min. Han tycker att jag är söt när jag nyser eller är yrvaken (Ok det kan i och för sig tyda på dålig smak) 
Han låtsas alltid vara intresserad över hur mina naglar blev när jag varit hos nagelbyggaren (Fastän de alltid ser precis likadana ut) Han kan fortfarande förvåna mig med plötsliga kvicka uttalanden som får mig att kikna av skratt, smälta mig med att bli som ett småbarn på julafton över en liten kattunge eller igelkott, och hans empati med alla som har svårigheter av olika grader (suck, nu bölar jag igen) 

Han har aldrig hindrat mig från att göra något jag velat, han har pushat på och uppmuntrat oavsett om det gällt ett klänningsköp, ett restaurangbesök med tjejerna, att gå med i en bokklubb eller att tillverka tårtor. Vi är absolut inte alltid överrens då jag har en förmåga att överanalysera allt och läsa in mer än vad det egentligen är i ett tonfall, en blick etc... och han har förmågan att ibland vara för mycket på andra hållet och inte uppfatta det som skrivs mellan raderna och det är det som gör att vi är så bra tillsammans, vi kompletterar varandra och jag känner mig helt trygg med honom.

Jag har drömt om denna dagen (då vi gifter oss) men jag har samtidigt inte längtat efter den då jag varit överviktig hela mitt liv och inte kunnat se mig i drömklänningen. Jag har trott att jag skullat få kompromissa, nöja mig. Få ha en klänning som passade men inte mycket mer.... inte få känna mig fin.... men jag har nått mitt mål, jag är nu normalviktig och kommer att känna mig helt fantastisk från topp till tå inifrån och ut och den känslan går inte ens att försöka förmedla. NU längtar jag, jag nöjer mig inte, jag ska få extra allt!

Störst av allt är kärleken <3

puss