Mer på ämnet förminskning....

När man väl blivit medveten om vissa saker och ens grund blivit lite mer stabil att stå på. Då börjar man skönja även väldigt sofistikerade sätt att förminska andra människor på. Dessa människor gör det på olika väldigt raffinerade sätt som ofta inte syns eller märks för det otränade ögat
(de personerna söker sig ofta iofs till svaga människor med vacklande självkänsla)
De lyckas förminska dig och samtidigt höja sig själv genom att upprepa saker som andra har sagt som du mår dåligt över. Sen lägger de gärna till hur fel de tycker personen haft som sagt det och hur de inte kan förstå hur man kan säga nåt sånt.... och sen påminner de dig då och då om detta så du liksom inte glömmer och börjar må bra igen. Och vips så har de även lyckats plantera lite lite agg i dig mot den andra personen som kanske inte ens menat nåt med det som de sagt.

Jag har upptäckt fler sofistikerade sätt att bli förminskad på. Det finns folk som är experter på att fånga upp dina osäkerheter (eller saker du kanske till och med är stolt över och gillar hos dig själv) och sen prata om sig själv och peka på de komplexen.
Exempelvis stå och studera dina armar väldigt länge medan ni pratar och veta om att du är lite stolt över att dina ådror blivit lite tydligare och att man inte längre behöver en arkeolog för att gräva fram dem vid provtagning. Då kan man efter långsamt studerande börja påpeka sina egna armar hur man avskyr sina tydliga blodådror och äcklas av dem för det är ju så fruktansvärt fult och okvinnligt och äckligt att man nästan skäms för att gå i kortärmat. Mycket effektivt på en människa med otränad självkänsla. 

Nu mina vänner ska jag iväg till jobbet och kommer inte hem förrän vid 17 och anländer samtidigt som gästerna så det blir nog inte fler inlägg för idag även om hjärnan svämmar över av alla funderingar och mitt hjärta slår frivolter över att folk verkar vilja läsa mitt svammel.

Ha en fin valborg och var rädda om er!

Om att förminska andra för att hävda sig själv....

En sak jag funderat mycket över på sistone är folks behov av att förminska andra. Eftersom jag upptäckt att många gör det och börjat tänka på det så ser jag det plötsligt överallt i olika former och det facinerar mig samtidigt som det gör mig väldigt ledsen. Tror folk att det är så att om de försöker framställa andra som "fulare" så blir de automatiskt lite snyggare? Inser de inte att de blir fulare och fulare iallafal i ögonen på de som i mina ögon är vettiga?

Exempel på detta är ett citat jag ser florera på facebook titt som tätt, det står "Meat is for men, bones are for dogs" och "Real men like curves". Jag ska inte säga nåt om att jag inte skulle hållt med tidigare med mer fluff på kroppen och självkänslan i botten. Då tänkte jag nog inte ens på vad en av naturen "ickekurvig" kvinna skulle känna, för i min värld var ju hon "idealet" så vad hade hon att böla över liksom?
Men vem avgör för det första vad som är en riktig man? Och varför måste man förminska smala kvinnor för att hävda sin egen kroppsform om den nu är kurvig eller fluffig? Kan vi inte alla vara fina på vårt eget sätt (och springa över blomsterängar och äta sockervadd till toner av vackra stråkar..... Utopi jag vet) Tur att det finns män som inte är riktiga då, så vi andra också får ligga ;-)

Det slog mig även på en föreläsning jag var på i fredags där det var en duo som föreläste. Den ena som jag trodde skulle vara van och trygg då han spelar i ett coverband och nog håller i en del föreläsningar, visade sig ha enormt låg självkänsla som var pinsamt tydlig. Han kände redan från början att han låg i ett tydligt underläge då hans kollega var otroligt dynamisk, skojfrisk och på ren svenska SKITROLIG!!
Så han gick ut direkt med orden "jag och min kollega är väldigt olika och det kommer ni att märka"
Men istället för att hålla där, drog han det till att hans kollega skulle vara "speedad" och springa hit och dit som någon sorts knarkad duracellkanin (mina ord inte hans) och härmade honom.
För en stund var det som om hans ord hann i kapp honom och han reflekterade och sen skämtade lite om sig själv och att han lyckades att få alla barnen på en förskoleavdelning att somna när han monotont läste Alfons Åberg.

Lika snabbt återgick han sen att fortsätta med förminskningen av sin kollega på olika sätt genom att förlöjliga hans skissande och långa utläggningar etc... Men de flesta såg nog igenom honom och tack och lov var hans kollega den "store" av dem och lät inte tjuvnypen påverka honom och hans föreläsning och han tog inte tillfället i akt att ge igen och det tyckte jag var både fint och stort av honom. Jag är inte säker på att jag hade kunnat låta bli att "ge igen" även om jag hoppas det. Oavsett så var det ju han som i slutändan stod som segrare i denna lilla duell.

Man märker det även på facebook när folk lägger ut bilder på sig själva för att givetvis få bekräftelse. ALLA vill ha bekräftelse på något vis och vissa mer än andra. Men det är fult, bekräftelse ska man inte törsta efter och framförallt inte på facebook, där ska man varken lägga upp poserande bilder av sig själv, maträtter eller bilder på sina barn... inte statusar om lycka, inte statusar om olycka, inte statusar om sjukdomar och inte statusar som är för personliga och heller helst inte statusar som är kryptiska eller intetsägande..... man ska helst inte finnas faktiskt, om jag tänker efter på riktigt.
Men en dag kommer man över den förbannade jantelagen OM man har tur. Då rensar man bort energitjuvarna och inser att man inte ska omge sig med folk som gillar en TROTS att man är som man är, utan JUST för att man är som man är!!

Jag har gjort några rejält stora aktiva val senaste halvåret och jag ser det lite som att jag invetsterar på lång sikt,.... lite som med glödlampor.... Det kostar lite extra och svider i plånboken när jag köper en lågenergilampa men det är en god investering i längden och sparar mig massor av energi!

Så puss på er mina lågenergilampor som lyser fantastiskt vackert och gillar mig för att jag är jag!

3/4 av gökboet åker och handlar

Just det ja, matkassen glömde jag ju att hämta när jag hade hämtat dottern hos hennes kompis. Vi ställde in fotbollen pga vädret så det var väl lugna puckar att ta med henne och handla, skulle bara inom och hämta inköpslistan så skulle vi snabbt vara iväg igen. Där inne började sonen lite charmigt snabbt klä på sig jacka och skor (vilket inte görs frivilligt annars) så jag lät honom följa med... hur farligt kan det bli liksom, han är ju ändå fem år nu (är jag helt dum i hela huvudet???)

Vi körde till citygross och jag förmanade i bilen hela vägen att nu sköter du dig, Ja jaaa mamma jag ska inte pilla på sakerna och jag ska lyssna på dig (eller hur)
vi gick i affären och det gick hyfsat tills vi kom till yoghurten, då börjar ungen vråla "fy fan fy fan fy fan fy fan" om och om igen och jag började svettas. Folk glodde och jag fick lite hjärtklappning (för helsicke skärp dig nu pedagogen, folk glor, du bör ju kunna sånt här) Jag minns inte ens vad jag gjorde eller sade men till slut blev det tyst och en farbror flinade lite åt mig och det kändes ändå ok.

Vidare mot kassorna... ut hoppar grabben medan jag packar upp varorna, han går bort och tittar lite på filmer och skivor och förvånansvärt nog kommer han så fort jag kallar (PHEW!!) ....han ser lite konstig ut... lite lurig..... vad är fel. varningsklockorna borde gått igång direkt när han kom på första ropet....Jag tittar på honom från topp till tå och inser att han har nåt innanför jackan. Öppnar och ut faller en cd-skiva och öppnar sig likt jag vill att jorden ska öppna sig där och då och svälja mig med hull och hår, men det enda som händer är att jag tappar mannens naturdietshake i golvet så den spricker och kall lattedoft sprider sig sakta runtomkring.

Jag får papper av ynglingen i kassan och han säger till mig att ta en påse och lägga möget i så får jag hämta en ny. Jag tackar generat och börjar dona när jag upptäcker att sonen är puts väck. Jag har inte betalat mina varor och den sista är nyss inslagen, dottern torkar latte från golvet och ungen är väck!
Till slut ser jag honom precis utanför affären och skriker (ja skriker) till dottern att ta sin lillebror NU!!! (panik, bilar, parkering) Folk glor (vadå har ni aldrig sett folk få psykbryt på sina barn i affären förr??)

Han åker omgående ner i vagnen och börjar skrika att han vill ha en studsboll. NEJ det blir ingen studsboll, det blir INGENTING för din del, du sitter här och håller dig VÄLDIGT passiv nu för du har betett dig fruktansvärt illa!! Då när jag inte tror att det kan bli värre får han ett utbrott och sparkar på grillkolen och drämmer näven i färskpotatisen som för att sätta kronan på vår fina lilla vistelse i den lokala mataffären.  GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!

Vilken tur att jag bara kan äta några matskedar Ben & Jerrys numera för det hade fan krävts några liter chocholate fudge brownie, mig iklädd i joggingbrallor sittandes i ett mörkt rum, för att ta mig igenom denna dagen.
Mannen lagar mat och jag håller mig undan.

Tips från coachen, åk ALDRIG......ALDRIG och handla med två barn igen...... Någonsin!!!

Kokooo kokoooo

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun?? My ass!
Grus i ögonen kanske och en bitter smak i munnen och bly i benen!!
/PMS-kossan

Funderingar kring självbild.

Ibland önskar jag att vi kunde byta hjärna för en stund, eller åtminstone ögon och få se oss själva genom andras ögon. Vi har starka föreställningar om hur vi själva är och ofta är detta föreställningar som hindrar oss I livet. Vissa tror att de är på ett visst sätt, lata eller oföretagsamma, för pratsamma eller för tysta och inser inte att de är alldeles precis som de ska vara. Själv är jag absolut inget undantag och jag jobbar hårt med att förändra mitt sätt att vara mot mig själv.

Jag tänker på en sak en kompis sade till mig en gång som jag skrattade gott åt. Jag skrattade för hon hade så fel, men det hon sade gjorde att jag nu i efterhand förstår att jag lyckats med min fasad även om min insida inte alls stämde överrens med vad som syntes utåt. Hon sade “du är så himla redig, du är en sån som är så jävla duktig och filar fötterna lite varje gång du duschar istället för att vänta tills det går så långt att du får använda osthyvel” (Ok jag skrattade inte bara för att bilden var så fel utan också för att det var väldigt roligt sagt) i själva verket gällande just den liknelsen så var jag den som väntade så länge tills jag hade så djupa hälsprickor att jag fick slipa ner hälarna med en “darra” (slipmaskin med sandpapper) och sen pressa in fet kräm i sprickorna och plasta in under natten för att mjuka upp.

Ett annat exempel var när en annan kompis sade att jag alltid var så fin och fräsch och jag fattade inte vad hon pratade om för själv kände jag mig som sunkiga Bettan från rännstenen. Hon tog ett exempel, när hon träffade på mig på parkeringen utanför den lokala mataffären där jag stod med håret (i hennes ögon) perfekt uppsatt i en svinrygg i min fina kamelfärgade ullkappa. Mitt inre frustade av skratt och chock för under den där ullkappan hade jag ett florsockerfläckigt nattlinne med Nalle puh, och håret hade jag snabbt bara virat runt och satt en klämma i för att dölja att jag inte tvättat håret på flera dagar. Jag tror till och med att jag hade “Foppatofflor" på mig.

Tänker vidare på dagen jag haft idag där jag lagt upp fina bilder på facebook (såklart) på vår lunch ute i solskenet, lyckades till och med få med helylletexten att vinbärssylten var hemmagjord. Äckligt pretentiöst och finfint på alla sätt och vis med ett berg av nyttig vitkålssallad. Men det folk inte ser är att jag bara en halvtimme senare var vansinnigt irriterad på både barn och man och bara ville sitta ensam någonstans med en kanelbulle och kaffe med en skvallertidning och bara få vara ifred!

Dottern ville leka med en kompis och jag tänkte att vi skulle vara duktiga och cykla dit och mannen höll just på ett serva alla cyklarna som alla andra denna vårdag när man tvunget måste städa ut en massa skit och slänga på tippen och hänga ut tvätt för att torka i solen och dofta underbaaaart (fågelkvitter) Men däcket var ett helsicke att sätta på min cykel och sonen hade slarvat bort den lille skiftnyckeln så även mannen var måttligt road vid det här laget. Det tog lång tid och jag sade att vi skulle strunta i cyklarna och gå istället, men då var cyklarna färdiga och vi försökte, men hela mitt bakhjul var skevt och jag kände mig som om jag satt på en av knäppcyklarna på Tosselilla och det svängde hit och dit utan att jag hade kontroll. Så efter ca 45 minuter blev det till slut bilen ändå!

MEN jag tänkte att jag ändå skulle vara duktig och hänga ut andra maskinen tvätt i friska luften (aaaaah).... men torkvindan var en av sakerna som åkt till tippen för den var trasig så nu blev det miljöovänlig torktumling istället utan den friska härliga doften från vinden.

(Gick in på pressbyrån och köpte en kanelbulle, kaffe och en "vänt i häcken" när jag lämnade dottern hos kompisen, satte mig i solen i en halvtimme och läste och lämnade stökande unge hemma med mekande pappa)

Hur har er dag varit? Helyllepretto eller bara bilden av det?

Puss från gökboet