tisdag 11 juni 2013

Det går inte att ta miste på min nationalitet iallafall

Igår kändes det som om ödet hånskrattade mig rakt upp i ansiktet måste jag nog säga. Men skrattar bäst som skrattar sist!


Jag har varit hemma från jobbet i några dagar då min axel, nacke och hand jäklas, och då tänke jag att lite motion skulle hjälpa mig att slappna av lite och sova hela nätter igen istället för att vakna 1, 3 och 6 oavsett veckodag.
Sagt och gjort jag cyklade till Lund i lördags, var ute och sprang mitt livs första joggingrunda i måndags
Höll på att skriva jobbingrunda som hade varit mycket mer passande ord om du frågar mig.................  (mina ben hatar mig som fan)

Och igår fick jag tid till reumatologen kl 14 i lund. Skulle även träffa vår tilltänkta florist i lund vid 11:30 så jag såg det som ett ypperligt tillfälle för mer motion, cykla till Lund igen. 
(den idén lät mycket....... mycket bättre i mitt huvud)
Jag tänkte att jag hade gott om tid, Isabelles avlslutningspicknick började ju inte förrän 17:15 så jag hade gott mått att hinna hem och i lugn och ro (vilket ska vara nyckelorden nu) och bara handla en köbematsäck (good enough).

De hade på reumatologen förvarnat mig att min läkare hade hand om avdelningen också denna veckan så jag fick vara beredd på lite väntetid eventuellt. Jag satt där och väntade..... och väntade..... och väntade....
När en timme och en kvart hade gått kom en tant ut som kommit dit samtidigt som mig, och sade på bred skånska "Men tjäääre vän siddår dou häer enn??"
Ja jag hade tid klockan 14 sade jag. "Ooo de e jo ente klooouuugt, de hade jao alldri accepteeirat"
15:30 kom en sköterska och sade "du har suttit här länge nu, vem ska du till?"
Jag ska till XX XXsson svarade jag. Oh oj då har han nog glömt dig!
Say what????
Jag går och ringer på honom (hör springade fotsteg i korridoren och telefonsamtal)
Hör ännu snabbare fotsteg i korridoren och anfådd rödmosig dr springer in i väntrummet och säger förlåt ungefär 8 ggr, han hade glömt mig. Sköterskan som bokade in mig skulle påmint honom men hade inte gjort det och han har vanligtvis inte patienter på mottagningen när han har hand om avdelningen
(bara för jag är så jäkla märkvärdig att ingen annan lyckas pricka kortisonsprutorna rätt)
Blir så arg på mig själv, vilken idiot sitter snällt och väntar i 1,5 timme på sin tur och kniper käft??
Bara en svensk janteslav!

Han satte två sprutor i handen på mig och konstaterade även att jag har inflammation i senfästena i axeln och undrade om jag var under mycket stress just nu, (visste inte om jag skulle skratta eller gråta..... eh ja typ!) 
Mhmmm ja stress skapar ju skov i din sjukdom, har du ont på fler ställen? Nja jag har ju haft halv nackspärr i ca 3 månader och jag känner av hälsenan och lite i knät senaste veckan men det försvinner igen emellanåt. BOM sjukskrivning 2 veckor till att börja med och med order att ta det lugnt men ändå vara ute och röra på mig och att inte stressa. Skulle även boka tid till sjukgymnast.
Klockan var nu 16:10 så jag fick ursäkta mig.... han tyckte att jag skulle köpa en fin köttbit och gå hem och lägga den på grillen och ta ett glas vin och jag fick fint förklara att min dotters picknick (som jag inte handlat till än) började om drygt en timme och att jag cyklat från staffanstorp (hans ögon höll på att poppa ur skallen) Eh jaaa jag skulle ju vara här 14 så det var ju gott mått!?!?!!
(fick några ursäkter ytterligare, men vad tusan han är också bara människa och jag är inte arg på honom)

Cyklade genom att fullständigt studentindränkt kaos och sprang in på malmborgs och köpte köbepannkakor, baguette och pastasallad och några paket mer och gifflar och cyklade fort som tusan hemåt. Hann på sekunden fram tills de andra började spela brännboll och satte mig på gräset och flåsade och eftersvettades .... men jag hann!! (Idag tror jag att mina ben konspirerar om att slå knut om min hals när jag sover....)

Puss

1 kommentar: