Funderingar kring självbild.
Ibland önskar jag att vi kunde byta
hjärna för en stund, eller åtminstone ögon och få se oss själva
genom andras ögon. Vi har starka föreställningar om hur vi själva
är och ofta är detta föreställningar som hindrar oss I livet.
Vissa tror att de är på ett visst sätt, lata eller oföretagsamma,
för pratsamma eller för tysta och inser inte att de är alldeles
precis som de ska vara. Själv är jag absolut inget undantag och jag
jobbar hårt med att förändra mitt sätt att vara mot mig själv.
Jag tänker på en sak en kompis sade
till mig en gång som jag skrattade gott åt. Jag skrattade för hon
hade så fel, men det hon sade gjorde att jag nu i efterhand förstår
att jag lyckats med min fasad även om min insida inte alls stämde
överrens med vad som syntes utåt. Hon sade “du är så himla
redig, du är en sån som är så jävla duktig och filar fötterna
lite varje gång du duschar istället för att vänta tills det går
så långt att du får använda osthyvel” (Ok jag skrattade inte
bara för att bilden var så fel utan också för att det var väldigt
roligt sagt) i själva verket gällande just den liknelsen så var jag
den som väntade så länge tills jag hade så djupa hälsprickor att
jag fick slipa ner hälarna med en “darra” (slipmaskin med
sandpapper) och sen pressa in fet kräm i sprickorna och plasta in
under natten för att mjuka upp.
Ett annat exempel var när en annan
kompis sade att jag alltid var så fin och fräsch och jag fattade
inte vad hon pratade om för själv kände jag mig som sunkiga Bettan
från rännstenen. Hon tog ett exempel, när hon träffade på mig på
parkeringen utanför den lokala mataffären där jag stod med håret
(i hennes ögon) perfekt uppsatt i en svinrygg i min fina
kamelfärgade ullkappa. Mitt inre frustade av skratt och chock för
under den där ullkappan hade jag ett florsockerfläckigt nattlinne
med Nalle puh, och håret hade jag snabbt bara virat runt och satt en
klämma i för att dölja att jag inte tvättat håret på flera
dagar. Jag tror till och med att jag hade “Foppatofflor" på mig.
Tänker vidare på dagen jag haft idag
där jag lagt upp fina bilder på facebook (såklart) på vår lunch
ute i solskenet, lyckades till och med få med helylletexten att
vinbärssylten var hemmagjord. Äckligt pretentiöst och finfint på
alla sätt och vis med ett berg av nyttig vitkålssallad. Men det
folk inte ser är att jag bara en halvtimme senare var vansinnigt
irriterad på både barn och man och bara ville sitta ensam
någonstans med en kanelbulle och kaffe med en skvallertidning och
bara få vara ifred!
Dottern ville leka med en kompis och
jag tänkte att vi skulle vara duktiga och cykla dit och mannen höll
just på ett serva alla cyklarna som alla andra denna vårdag när
man tvunget måste städa ut en massa skit och slänga på tippen och
hänga ut tvätt för att torka i solen och dofta underbaaaart
(fågelkvitter) Men däcket var ett helsicke att sätta på min cykel
och sonen hade slarvat bort den lille skiftnyckeln så även mannen
var måttligt road vid det här laget. Det tog lång tid och jag sade
att vi skulle strunta i cyklarna och gå istället, men då var
cyklarna färdiga och vi försökte, men hela mitt bakhjul var skevt
och jag kände mig som om jag satt på en av knäppcyklarna på
Tosselilla och det svängde hit och dit utan att jag hade kontroll.
Så efter ca 45 minuter blev det till slut bilen ändå!
MEN jag tänkte att jag ändå skulle
vara duktig och hänga ut andra maskinen tvätt i friska luften
(aaaaah).... men torkvindan var en av sakerna som åkt till tippen
för den var trasig så nu blev det miljöovänlig torktumling
istället utan den friska härliga doften från vinden.
(Gick in på pressbyrån och köpte en
kanelbulle, kaffe och en "vänt i häcken" när jag lämnade dottern hos
kompisen, satte mig i solen i en halvtimme och läste och lämnade
stökande unge hemma med mekande pappa)
Hur har er dag varit? Helyllepretto
eller bara bilden av det?
Puss från gökboet
Haha, lovely ;)
SvaraRaderaVet du? Precis sådär är det nog för oss flesta.
Kram på dig
// Malin Ebbesson
:)))) Samma kommentar som tidigare fast nu osynlig :)))))
SvaraRadera