söndag 26 maj 2013

vi fostrar olyckliga människor

Barn idag får aldrig längta efter något.

(ja jag generaliserar) De matas konstant med intryck, med roliga händelser och stimulans av nåt elektriskt. 


Vi är inget undantag i vår familj, absolut inte. Här går både Iphone, I-pad, dator och tv varma och vi liksom andra vuxna köper oss hemskt nog "egentid" genom att låta I-paden sysselsätta barnen och intalar oss själva att det åtminstone är pedagogiska spel som de fördriver tiden med för att vi ska få vila våra hjärnor en stund och spela wordfeud eller slösurfa och få sitta ner en stund.
Och just nu sitter du, ja just du och tycker att så gör minsann inte ni för det är fruktansvärt och du förstår inte folk som behöver egentid för du värderar familjetid så mycket mer. Ja, jättebra, fint och jag är glad för din skull. Men mina superkrafter börjar ta slut så jag kapitulerar och erkänner att jag är mänsklig.

Barn idag klarar inte av att vara uttråkade, det måste hända någonting hela tiden annars tycks jorden gå under. Om spelen på paddan inte lockar längre och kompisarna är bortresta så är det katastrof. Att leka själv går ju inte, vad ska man då göra? Enda sättet att få barnen här hemma att leka själva är att säga åt dem att städa på sina rum, då under ljudliga protester stampar de in på rummet med långa haranger om hur orättvist livet är och hur dumma föräldrar de har. Efter en halvtimme är det misstänksamt tyst och man checkar läget och tror du inte att de sitter och leker för glatta livet då? Det är ungefär dubbelt så stökigt som när man bad dem städa men där får man göra en avvägning och sakta smygande backa och bara vara glad åt att fantasin inte gått förlorad.

Alla hårt arbetande föräldrar med dåliga samveten vill ha kvalitetstid med barnen för att kompensera I-padbarnpassningen och bristen på godnattsagor. Då ska man gå all in och åka till Tosselilla och Folkets park, gå på bio och lekland, bowla och äta på Mc Donalds (åter igen är jag absolut inget undantag och sätter mig inte till doms över andra) När det enda de egentligen vill är att bli lyssnade på, att ligga tillsammans i sängen hela familjen och mysa på söndagsmorgonen, att höra en godnattsaga i förälderns varma trygga famn och få berätta om sin dag. Att inte konkurrera med datorn och telefonen om mammas och pappas uppmärksamhet. Att ha picnic på golvet i vardagsrummet, upptäcka maskar i trädgården eller gå till en lekplats, samtliga saker helt gratis. Det behöver ju egentligen inte vara så avancerat men vi försvårar för oss själva för att döva vårt samvete och istället tar det bara mer tid från oss och gör att barnen förväntar sig att konstant vara underhållna.

I längden skapar detta vuxna som när de kommer ut i verkligen livet, inte klarar av det. De blir olyckliga när det inte händer saker hela tiden och måste konstant åka på resor, gå på bio, bowla och söker större och större kickar (generaliserar igen) 
Fler och fler går på antidepressiva och självmorden ökar och vi ser det hända och det är så sorgligt 

Detta är bara mina tankar och observationer och slutledningar, ingen fakta eller skriven sanning, bara mina filosofier en söndagsförmiddag när jag kört in barnen på rummen för att städa.

Puss på mors dag!


2 kommentarer:

  1. Så sant så. Känner mig träffad på minst ett dussin av reflektionerna.
    Bra med tankeställare så här på söndagen
    kram

    SvaraRadera