onsdag 29 maj 2013

Mindfulness

Ibland stannar jag upp och reflekterar över hur splittrad jag är. Jag har tusen tankar i huvudet samtidigt och de hoppar Jenka. Ingen vanlig jenka då, utan någon fyllevariant där man tar ett hopp bak och tre fram samtidigt som man tar vartannat hopp åt vänster och vartannat åt höger.


Allt triggar nåt hos mig, allt folk säger eller allt som händer triggar ett minne eller en anekdot eller en tanke och när jag börjar prata ser folk förvånade ut för de kan liksom inte följa mina tankegånger.
Tacka fanken för det, för de kan se ut så här ungefär. Någon jag pratar med säger att de varit i Folkets park med sina barn på lördagen, jag tänker på fjärilshuset där och kommer att tänka på fjärilarna som sitter klistrade i taket hos tandläkaren och tänker att jag måste beställa tid dit, och apropå det måste jag beställa tid för återbesök på plastikinstitutet för att kolla min ärrläkning efter hudreduktionen och ja just det ja, nu hänger inte låren längre så jag ska kanske ta och köpa mig en bikini.
Där kan mina tankar sluta och personen ser något förvånad ut när jag börjar prata om att köpa en ny bikini som respons på att de varit i folkets park (Nej jag har ingen diagnos) 
De som känner mig väl och bestämt sig för att gilla mig precis som jag är skrattar bara åt mig 
(eller förlåt, ler med mig som min vän K säger) Men ibland blir jag lite rädd för mig själv.

Jag har ingen sekreterare i receptionen till mitt huvud, ingen som sitter och bestämmer vilken information som ska skickas upp till min hjärna och få stanna där utan hon har smitit från jobbet och allt åker in och tar plats. Jag tar verkligen in allt runt mig och det är jobbigt. Minns när vi låg på Neonatal med sonen och jag satt och höll koll på alla de andra bebisarnas monitorer också samtidigt som jag hörde vad neosköterskorna pratade om i sitt lilla rum och jag hade koll på sonens syresättning och puls. Inte konstigt att man blir utmattad!

När jag fikar med någon så går mitt huvud som en radar och jag ser folket som går förbi och hör samtal från bordet bredvid samtidigt som jag pratar med eller lyssnar på den som jag själv är och fikar med och ser den snygga väskan i skyltfönstret i affären bakom caféet. Jag vet inte hur man stänger av det och är här och nu, mindfull. Jag har gått en liten kurs men jag lyckas inte ändå.
Jag sitter och tänker att jag är här och nu och ska bara njuta av mitt kaffe, INTE multitaska
(jag är drottning av multitasking, nämen ska jag ändå bajsa så kan jag ju ta med mig papper och penna och skriva en inköpslista samtidigt för det kan ju ta en stund och då är jag ju samtidigt produktiv)

Så mindfulness... mmmm aaah gott kaffe mmm vilken smak, vilken doft... doft... måste köpa toaspray!! 
(till nästa gång jag ska skriva inköpslista ;-) ) Nejnejnej jag skulle ju vara mindfull, tillbaka till kaffet... mmm kaffet smakar gott, lite bränt.... fan stängde jag av strykjärnet därhemma... förresten har vi en brandvarnare i datorrummet? Vi har ju brandfilt och släckare där men vad hjälper det om ingen är hemma.... undrar om larmet larmar våra mobiler om det brinner? Ååååh mindfulness var det ja... skit också jag ger upp och åker hem istället och kollar så jag dragit ut sladden till strykjärnet!

Jag känner mig som melodikrysset i Hipp Hipp!
http://www.youtube.com/watch?v=DS8wzyODwq4

Tack ni som väljer att stå ut med mig <3
Puss


5 kommentarer:

  1. Känner igen det, svårt att släppa kontrollen. Öva på det! Puss

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig i dig. KRAM Jenny

    SvaraRadera
  3. <3
    KRAM, och du älskar dig precis som du är bästaste Linda

    SvaraRadera
  4. Sabina ovan då =)

    SvaraRadera